LÅNGLÄSNING: Job och Cecilie på gården Ullberga har kastat sig över något av det svåraste och mest olönsamma man kan ägna sig åt som mejerist: att göra hårda ostar i alpoststil. Dessutom av mjölk från kor som enbart äter gräs, får behålla hornen och gå med sina kalvar under tre månader. Mot alla odds går affärerna strålande.
Text: Ann-Helene Meyer von Bremen
Det kan tyckas att gräsfoder, att få behålla sina horn och att ge di åt sina kalvar under några månader, är rätt basala grejer för en ko, men i dagens alltmer intensiva mjölkproduktion hör detta till ovanligheterna. Men Job Michielsen och Cecile’s Jongers har alltid gått sina egna vägar. De driver gården Ullberga med cirka 40 kor sedan tio år tillbaka och hade redan från början en tydlig idé om hur de ville arbeta.
– Vi hade ingen lust att kompromissa utan lät idealet sätta grundtonen. Det måste vara något man brinner för, annars går det inte, säger Job.
De ville inte heller kompromissa när de bestämde sig för att börja ysta ost för drygt ett år sedan. I stället valde de något av det svåraste man kan ge sig på – hårdostar.
– Vi gillar själva stora, riktiga hårdostar och vi visste att ostar som Comté och Gruyère görs på just hömjölk, och då föll det sig naturligt. Vi kände oss också rätt säkra på att vi hade en bra mjölkkvalitet, säger Cecile.