Tommy Myllymäki kommer från Katrineholm och har drivit restaurangen vid Julita Wärdshus i många år, men nu har ambitionerna skruvats upp rejält och krogen är numera ett dotterbolag till Aira. Tanken är att göra Julita till en gastronomisk destination med stjärnambitioner.

Man förstår Tommy Myllymäki när de sörmländska korn- och rapsfälten sveper förbi utanför bilrutan. Han talar varmt om sina hemtrakter, den orörda miljön och stillheten kring Julita gård. Hit, vid sjön Öljarens kant, brukade han åka på skolutflykter som barn. Den faluröda restaurangen ligger i en unik inramning bredvid Julita gård, en välbevarad herrgårdsmiljö med bland annat stall, ladugårdar, tegelbruk, brandstation, växthus och flera trädgårdar. Sedan mitten av 1940-talet ägs och drivs Julita gård av Nordiska museet.

Bokar man middag med tillhörande övernattning på värdshuset sover man i någon av herrgårdsflyglarna från 1700-talet. Det är helt klart något annat att vandra genom de klorofyllgröna trädgårdarna till kvällens middag än genom stadens asfaltsdjungel.

Som köksmästare har Tommy Myllymäki rekryterat en annan sörmlänning, Gustav Leonhardt, som sedan förra sommaren arbetar i Airas testkök med att ta fram nya rätter. Som 24-åring debuterade han i Årets kock 2021 – och vann! I början av maj vann Gustav Leonhardt den svenska uttagningstävlingen till Bocuse d’Or, populärt kallat kock-VM, och siktar på att via EM få representera Sverige i finalen i Lyon i Frankrike 2025.

Gustav Leonhardt själv visar oss ut på terrassen, där de inledande kanapéerna serveras tillsammans med ett glas champagne. På Julita används i största möjliga mån råvaror från lokala producenter. Ett fint fat med små gröna sparris, sallad och rädisor dressade med svartvinbärsvinäger dukas fram. De nyskördade grönsakerna, som Gustav Leonhardt berättar kommer från ”bonden Janne”, doppas i en pistou på gröna tomater. Med så fina råvaror behövs inte mycket mer, det är enkelt och riktigt gott.

När solen försvinner bakom träden och blåsten tilltar förflyttar vi oss in till matsalen. Inredningen är skandinavisk och sober, våra förväntningar är höga. Vyn genom de stora fönstren över Öljaren är hypnotiserande. Den där stillheten som Tommy Myllymäki pratat om är påtaglig.

Läs hela artikeln på: https://www.di.se/nyheter/i-stjarnkockens-hemtrakter/